Mamma har inte kunnat betala hyra, igen. S\u00e5 nu m\u00e5ste Jo och mamma flytta hem till mormor som bor i en annan stad. Det betyder l\u00e4mna stallet och finaste h\u00e4sten Tom som Jo fick rykta och v\u00e4rma upp \u00e5t Ebba ibland. Hemma hos mormor \u00e4r allt blankt och rent, men det skaver mellan mamma och mormor. Och i Jo, n\u00e4r det blir allt tydligare att mamma vuxit upp i en helt fr\u00e4mmande v\u00e4rld, och att hon dessutom dolt n\u00e5got f\u00f6r Jo. N\u00e5got som har med ridning att g\u00f6ra. F\u00f6r i n\u00e4rheten av mormor finns ocks\u00e5 \u00c5sens ridskola och fuxen Abbe. Kanske inneb\u00e4r flytten att Jo \u00e4ntligen kan f\u00e5r b\u00f6rja rida, p\u00e5 riktigt?<\/p>\n","protected":false},"template":"","age_groups":[29],"book_categories":[42],"acf":{"cover":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-content\/uploads\/2019\/06\/raktmothindret.jpg","isbn":"9789172997745","creators":[{"creator":{"ID":700,"post_author":"5","post_date":"2019-04-10 15:09:27","post_date_gmt":"2019-04-10 13:09:27","post_content":"\n
Som barn var det roligaste jag visste att lyssna n\u00e4r vuxna pratade om livet.\nJag minns hur jag satt och lyssnade och tyckte det var s\u00e5 hyperintressant att\nn\u00e4r jag beh\u00f6vde g\u00e5 p\u00e5 toa sprang jag f\u00f6r att missa s\u00e5 lite som m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n
Sedan var det k\u00e4nslan att p\u00e5 kv\u00e4llen ligga och titta p\u00e5 min (lilla) bokhylla\noch t\u00e4nka p\u00e5 hur det mellan de smala p\u00e4rmarna dolde sig en hel v\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n
En liknande k\u00e4nsla fick mig som ung vuxen att dra mig tillbaka fr\u00e5n stan till en stuga i skogen. Jag satt p\u00e5 tunnelbanevagnen och t\u00e4nkte p\u00e5 att alla m\u00e4nniskor som satt d\u00e4r bar ett helt universum inom sig. Men det var f\u00f6r m\u00e5nga universum just d\u00e5, jag kunde inte f\u00e5 kontakt med mitt eget.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 blev pennan min hj\u00e4lp. Med en penna och ett papper \u00f6ppnas en kanal och\nhelt pl\u00f6tsligt klev mitt universum fram. Det blev sida efter sida, och s\u00e5\nforts\u00e4tter det. Jag skriver mig fram f\u00f6r att f\u00e5 reda p\u00e5 mer om hur det kan vara\natt vara m\u00e4nniska. N\u00e4r jag skriver f\u00e5r jag tillbaka den d\u00e4r k\u00e4nslan av att\nlyssna p\u00e5 de vuxna n\u00e4r de pratar om livet. Med pennan kan jag f\u00e5 fram en v\u00e4rld\nsom ryms p\u00e5 en yta av n\u00e5gon centimeters bredd.<\/p>\n\n\n\n
Orden ber\u00e4ttar om livet. Att vara du. Och att vara Malin. I v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n