Popul\u00e4ra Malin Eriksson Sj\u00f6g\u00e4rd har skrivit en ber\u00e4ttelse om folktro, mystik och avfolkning av glesbygden. <\/p>\n\n\n\n
Lo tvingas flytta till T\u00f6rerud mot sin vilja och blir f\u00f6rst lite skadeglad n\u00e4r mamma och mammans sambo Sam f\u00e5r problem. De ska n\u00e4mligen starta ett pensionat i den nyss nerlagda skolan vilket inte uppskattas av byborna. Men s\u00e5 h\u00e4nder allt mer konstiga saker, duschvattnet blir smutsigt och geggigt, det dyker upp katter p\u00e5 g\u00e4sternas bilar och br\u00f6det \u00e4r f\u00f6rgiftat. Med hj\u00e4lp av den mystiska granngubben Ove, som bor med alldeles f\u00f6r m\u00e5nga katter, f\u00e5r Lo veta att de inte bara \u00e4r m\u00e4nniskor som \u00e4r emot pensionatet. I skogen finns v\u00e4sen som levt i T\u00f6rerud i hundratals \u00e5r och de \u00e4r arga \u00f6ver att \u201dutb\u00f6lingar\u201d tagit \u00f6ver skolan. Allt blir v\u00e4rre n\u00e4r Ove f\u00e5r skulden f\u00f6r olyckorna och riskerar bli av med katterna. Kan Lo r\u00e4dda b\u00e5de pensionatet och katterna? <\/p>\n\n\n\n
Kattv\u00e4nnen \u00e4r rikt illustrerad av Lina Blixt som \u00e4r m\u00e4stare p\u00e5 att skapa bilder fulla av mystik. Det \u00e4r en bok som b\u00e5de passar f\u00f6r h\u00f6gl\u00e4sning och f\u00f6r att l\u00e4sas sj\u00e4lv av den lite mer l\u00e4svana.<\/p>\n\n\n\n
Malin Eriksson Sj\u00f6g\u00e4rd har skrivit flera uppm\u00e4rksammade b\u00f6cker. De handlar ofta om relationer och k\u00e4nslor och utspelar sig inte s\u00e4llan p\u00e5 landsbygden.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Som barn var det roligaste jag visste att lyssna n\u00e4r vuxna pratade om livet.\nJag minns hur jag satt och lyssnade och tyckte det var s\u00e5 hyperintressant att\nn\u00e4r jag beh\u00f6vde g\u00e5 p\u00e5 toa sprang jag f\u00f6r att missa s\u00e5 lite som m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n
Sedan var det k\u00e4nslan att p\u00e5 kv\u00e4llen ligga och titta p\u00e5 min (lilla) bokhylla\noch t\u00e4nka p\u00e5 hur det mellan de smala p\u00e4rmarna dolde sig en hel v\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n
En liknande k\u00e4nsla fick mig som ung vuxen att dra mig tillbaka fr\u00e5n stan till en stuga i skogen. Jag satt p\u00e5 tunnelbanevagnen och t\u00e4nkte p\u00e5 att alla m\u00e4nniskor som satt d\u00e4r bar ett helt universum inom sig. Men det var f\u00f6r m\u00e5nga universum just d\u00e5, jag kunde inte f\u00e5 kontakt med mitt eget.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 blev pennan min hj\u00e4lp. Med en penna och ett papper \u00f6ppnas en kanal och\nhelt pl\u00f6tsligt klev mitt universum fram. Det blev sida efter sida, och s\u00e5\nforts\u00e4tter det. Jag skriver mig fram f\u00f6r att f\u00e5 reda p\u00e5 mer om hur det kan vara\natt vara m\u00e4nniska. N\u00e4r jag skriver f\u00e5r jag tillbaka den d\u00e4r k\u00e4nslan av att\nlyssna p\u00e5 de vuxna n\u00e4r de pratar om livet. Med pennan kan jag f\u00e5 fram en v\u00e4rld\nsom ryms p\u00e5 en yta av n\u00e5gon centimeters bredd.<\/p>\n\n\n\n
Orden ber\u00e4ttar om livet. Att vara du. Och att vara Malin. I v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n