Om jag inte hade blivit f\u00f6rfattare, s\u00e5 skulle jag nog ha blivit \u2013\nf\u00f6rfattare. V\u00e4gen dit \u00e4r n\u00e4mligen hal och lutar fram\u00e5t, man forts\u00e4tter av bara\nfarten. Den \u00e4r dessutom kantad av h\u00f6ga bokhyllor, utplacerade av bibliotekarier\nsom vill f\u00f6rleda och locka fler att b\u00f6rja skriva s\u00e5 att de ska f\u00e5 fler b\u00f6cker\natt sortera…<\/p>\n\n\n\n
Jag kommer ih\u00e5g n\u00e4r jag fick mitt f\u00f6rsta bibliotekskort. Utan det fick man\ninte komma in p\u00e5 vuxenavdelningen, man var tvungen att h\u00e5lla sig bland\nbarnb\u00f6ckerna, de med f\u00e4rgglada bilder p\u00e5 framsidorna och bland orden. Jag var\nmycket liten och borde ha h\u00e5llit till godo, men jag l\u00e4ngtade efter den andra\nsidan \u2013 d\u00e4r orden i b\u00f6ckerna inte avsl\u00f6jades av illustrationer utan ist\u00e4llet\ndoldes av bildfria, helr\u00f6da, l\u00e4tt knottriga omslag. Vuxenb\u00f6ckerna! F\u00f6r att f\u00e5\nett intr\u00e4deskort till dem var man tvungen att skriva sin namnteckning p\u00e5 ett\npapper. Med skrivstil! Som jag inte hade l\u00e4rt mig \u00e4n. Jag \u00f6vade. Och \u00f6vade. Och\nen dag, fullst\u00e4ndigt skr\u00e4ckslagen, skrev jag med darrande hand namnteckningen\nunder uppsikt av den str\u00e4nga Bibliotekarien. Och den d\u00f6g. Jag blev insl\u00e4ppt p\u00e5\nvuxenavdelningen, gick som i trans mellan hyllorna. Jag l\u00e5nade en av de d\u00e4r\nhemlighetsfulla, bildl\u00f6sa, r\u00f6da, l\u00e4tt knottriga b\u00f6ckerna, gick hem med den\ntryckt mot br\u00f6stet, st\u00e4ngde in mig p\u00e5 mitt rum och b\u00f6rjade l\u00e4sa – och f\u00f6rstod\nnaturligtvis ingenting. Jag kunde visserligen l\u00e4sa men jag hade ju inget\nordf\u00f6rr\u00e5d att tala om. \u00c4n. Det har byggts p\u00e5 en del under \u00e5ren men det \u00e4r inte\nfullt, det blir det aldrig, tack och lov.<\/p>\n\n\n\n
Med en s\u00e5dan l\u00e4ngtan efter orden bakom p\u00e4rmarna fanns det inte mycket annat\natt g\u00f6ra \u00e4n att l\u00e4sa och forts\u00e4tta l\u00e4sa. Och skriva. <\/p>\n\n\n\n
Efter ett tag hittade jag ocks\u00e5 tillbaka till den illustrerade\nbarnavdelningen och numera k\u00e4nner jag mig lika hemma p\u00e5 b\u00e5da sidorna.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 jag skyller allt p\u00e5 biblioteken. Och kanske p\u00e5 mina f\u00f6r\u00e4ldrar som kom\ntill Sverige och l\u00e4rde sig svenska som vuxna. Jag har \u00e4rvt deras f\u00f6rvissning om\natt spr\u00e5ket \u00e4r det viktigaste av allt. Utan spr\u00e5k \u00e4r man ingen. Jag har\nf\u00f6rresten \u00e4rvt deras brytning ocks\u00e5 – som folk brukar ta f\u00f6r norrl\u00e4ndsk\ndialekt. \u201dDu kommer visst norrifr\u00e5n?\u201d s\u00e4ger de och jag svarar med ett s\u00e5dant\nd\u00e4r norrl\u00e4ndskt insuget \u201dJoo\u201d…Det \u00e4r en annan f\u00f6rdel med att vara f\u00f6rfattare,\nf\u00f6rutom alla orden allts\u00e5 \u2013 man f\u00e5r ljuga…<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Lena Arro skriver allt fr\u00e5n bilderb\u00f6cker till mellan\u00e5ldersb\u00f6cker. Hon har en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r skr\u00e4ck och \u00e4r Opals okr\u00f6nta skr\u00e4ckdrottning.<\/p>\n","protected":false},"template":"","creator_roles":[38],"acf":{"first_name":"Lena","last_name":"Arro","portrait_image":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/lena-arro.jpg","featured_portrait_image":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/lenaarro.jpg"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/creators\/677"}],"collection":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/creators"}],"about":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/creator"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=677"}],"wp:term":[{"taxonomy":"creator_role","embeddable":true,"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/creator_roles?post=677"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}