Mitt namn \u00e4r Maria Engstrand, jag \u00e4r civilingenj\u00f6r, patentexpert och tv\u00e5barnsmamma och jag borde verkligen inte vara h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n
Som civilingenj\u00f6r, patentexpert och tv\u00e5barnsmamma \u00e4gnar \njag min tid \u00e5t rationella uppgifter med tydlig nytta och fast l\u00f6n. \nOrdning och reda, veckojobb och fredagsmys.<\/p>\n\n\n\n
Tills den dag d\u00e5 jag uppt\u00e4ckte vingarna. De satt bortgl\u00f6mda p\u00e5 min \nrygg, ett par bleka skrynkliga saker, aldrig anv\u00e4nda. Jag unders\u00f6kte dem\n i smyg. Str\u00e4ckte p\u00e5 dem, l\u00e4t dem flaxa lite: en distanskurs, en \nskrivtr\u00e4ff, korta skrivstunder p\u00e5 tidiga morgnar och sena kv\u00e4llar.<\/p>\n\n\n\n
Jag intalade mig att det var nog. Vingar g\u00f6r ingen nytta. Vingar \u00e4r \ninte ett n\u00f6dv\u00e4ndigt organ f\u00f6r en m\u00e4nniska. I varje fall inte f\u00f6r en \ncivilingenj\u00f6r, patentexpert och \u2026 ja, ni vet.<\/p>\n\n\n\n
Men vingarna v\u00e4xte. En m\u00e5ndagmorgon i april, just f\u00f6re kafferasten, \nspr\u00e4ckte de s\u00f6mmarna p\u00e5 jobbkostymen. Jag blev lika chockad som alla \nandra. Vad g\u00f6r man n\u00e4r man st\u00e5r mitt i ett kontorslandskap med \nuppspr\u00e4ttad kavaj och bruset av vingslag i \u00f6ronen?<\/p>\n\n\n\n
Det finns ingen \u00e5terv\u00e4ndo, ingen m\u00f6jlighet att g\u00f6mma \nvingarna bakom ryggen igen. Det \u00e4r bara att gilla l\u00e4get. Och det g\u00f6r \njag, mycket!<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar att skriva f\u00f6r barn och unga f\u00f6r att jag \ngillar kravet p\u00e5 fart och koncentration som finns i formatet. Jag gillar\n att inga fr\u00e5gor \u00e4r f\u00f6r stora. Jag gillar att man f\u00e5r ha roligt.<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar att utforska. Saker, platser, id\u00e9er. Jag vill alltid veta mer.<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar teknik, s\u00e4rskilt om den g\u00e5r att se och ta p\u00e5 och har kugghjul. M\u00e5nga kugghjul.<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar spr\u00e5k och ord, deras smak, deras rytm.<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar att fundera p\u00e5 v\u00e4rlden och vad m\u00e4nniskor t\u00e4nker om den, hur de t\u00e4nker och vad de tror.<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar stora skogar och m\u00f6rka sj\u00f6ar, det \u00e4r d\u00e4r mina r\u00f6tter finns.<\/p>\n\n\n\n
Jag gillar att t\u00e4nka p\u00e5 tid, p\u00e5 d\u00e5 och nu, p\u00e5 vad som f\u00f6rsvinner och vad som finns kvar. <\/p>\n\n\n\n
Min debutroman \u201dKod Orestes\u201d \u00e4r t\u00e4nkt f\u00f6r barn mellan 9 \noch 12, eller f\u00f6r vem som helst som tycker om att lista ut hur saker \nh\u00e4nger ihop. Den inneh\u00e5ller mycket av det jag gillar: g\u00e5tor, chiffer, \nritningar, kartor och apparater.<\/p>\n\n\n\n
Ramh\u00e4ndelserna liknar Da Vinci-kodens, men det h\u00e4nder i \nen villaf\u00f6rort bredvid motorv\u00e4gen och det handlar om tro och vetande, om\n ingenj\u00f6rer och stj\u00e4rntydare, om skogar och j\u00e4rnv\u00e4gar, och om f\u00f6r\u00e4ldrar \noch utvalda barn.<\/p>\n\n\n\n
Jag \u00f6nskar att den som l\u00e4ser \u201dKod Orestes\u201d skall bli \nnyfiken. Att den vill veta mer, att den vill t\u00e4nka sj\u00e4lv. Att den vill \nuppt\u00e4cka v\u00e5r omv\u00e4rld och v\u00e5r historia. Jag tror att den som blir \nfascinerad av v\u00e4rlden \u00e4r mindre ben\u00e4gen att f\u00f6rst\u00f6ra. Jag tror att den \nvill bygga vidare, bygga eget, bygga runt. <\/p>\n\n\n\n
Och s\u00e5 \u00f6nskar jag att den som l\u00e4ser har roligt. Jag har \nsj\u00e4lv v\u00e4ldigt roligt. Beroendeframkallande roligt. S\u00e5 roligt att det \nborde vara olagligt.<\/p>\n\n\n\n
Mitt namn \u00e4r Maria Engstrand. Jag \u00e4r fortfarande \ncivilingenj\u00f6r, patentexpert och tv\u00e5barnsmamma. Men n\u00e4r jag str\u00e4cker ut \nvingarna har jag inget namn, ingen \u00e5lder, ingen bakgrund och inget \nansikte. Jag bara flyger.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Maria Engstrand \u00e4r patentexperten som dr\u00f6mde att bli f\u00f6rfattare. 2018 blev den dr\u00f6mmen sann d\u00e5 hon debuterade med ”Kod: Orestes”.<\/p>\n","protected":false},"template":"","creator_roles":[38],"acf":{"first_name":"Maria","last_name":"Engstrand","portrait_image":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/maria-engstrand.jpg","featured_portrait_image":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/mariaengstrand.jpg","press_image":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/maria-engstrandladdaber.jpg"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/creators\/706"}],"collection":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/creators"}],"about":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/creator"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=706"}],"wp:term":[{"taxonomy":"creator_role","embeddable":true,"href":"https:\/\/wp.opal.se\/wp-json\/wp\/v2\/creator_roles?post=706"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}